Ush idag var det värsta dagen i mitt liv, tror inte jag har vart så rädd som jag var klockan 11.30 idag

Allt började med att jag skulle mata William lite innan vi skulle gå in på lasarettet för att göra en ultraljuds undersökning på hans hjärna.. men så helt plötsligt så märker jag att William blir alldeles stel och han börjar bli grå/blå i ansiktet... jag börjar försöka få liv i honom genom att trycka han i händerna och smeka på ryggen(som vanligtvis brukar få i gång honom om han har lite jobbigt med andningen) men inget händer... Jag ser nu även att tungan hänger ut och han känns helt låst i munnen, antar direkt att han måste ha satt maten i halsen och kastar han direkt ner i mitt knä och daskar han i stjärten med inget händer nu heller... Daniel finns inte vid bilen utan han är och fixar parkeringkort så jag öppnar bildörren och börjar skrika hystersiskt på honom samtidigt som jag försöker få igång William... de enda tankarna som flög runt i mitt huvud just då va jag måste få honom att andas..Nuuuuu!!

Till slut hör Daniel mig och kommer springande  jag skriker hysteriskt vi måste till akuten han är blå och jag får inte i gång honom...

Daniel kör i 100 och jag ser hur William blir allt mer blå/lila/svart och paniken i mig växer sig bara större... jag trodde allvarligt att han höll på att dö... just då flyger bilder i huvudet på kistor, begravning och rosor i en himla fart.. och jag försöker samtidigt få William att andas.. efter ett tag som känns som en evighet öppnar han ena ögat och gör ifrån sig ett läte.. men då är vi redan påväg in på 69.an (avdelning där han vart i en månad) och där ger vi honom till personalen som springer in i ett rum och slår på syrgas och ger honom flöde ... men William hann komma tillbaka i andning innan de hann i på rummet... och sakt men säkert återgår hans normala färg i anskiktet...

Han överlevde..och tårarna bara rinner av lättnad. 

Vi får prata med läkaren som undersöker William och konstaterar att han satte i halsen och det gjorde att han kopplade på den så kallade dykreflexen som bebisar har för att kunna överleva om de är i vatten...

Fy helvete säger jag bara... det va absolut det hemskaste jag har vart med om.. men jag är chockad och stolt över att jag klara av att va klar i tankarna och inte blir för hysterisk utan gjorde allt som man ska göra när ett barn slutar att andas.

Men i allafall lillkillen mådde bra efter en halvtimme och läkaren undersökte och allt såg fint ut så vi åkte hem igen alla tre och besöket som vi skulle på flyttades till en annan dag istället...

Jisses säger jag bara den här lilla mannen vill verkligen skrämma livet på mamma och pappa.. man skulle nästan kunna tro att William satsar på att göra mamma gråhårig av oro innan jag fyller 30 ;)

Älskade lilla unge nu får du sluta skrämmas såhär..mitt mammahjärta klara inge mer oro/rädsla !!!

 

Emma Viklund

2 november 2011 08:45

Men fy så hemskt :( Här sitter jag och bölar! :( Usch säger jag bara!
Hoppas verkligen inte det där händer er igen :( Vilken tur att allt blev bra, läskigt... Hade ingen aning om att dom kunde göra så där...

STOR KRAM <3

http://emmashjartan.se

 

jessica si

2 november 2011 23:37

men fy vilken hemsk läsning :-( vilken otäck upplevelse. så där får inte lillen skrämma sin mamma igen. TUR att alt gick bra!
kram

 

Mickis

3 november 2011 17:52

Herregud! Vilken tur att allt gick bra!! *kramar*

http://www.jennymicaela.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick det bli testning av den nya lekparken som de har byggt på Hamre... Den va helt underbar, det fanns allt där för alla åldrar... William tyckte det va jätte roligt... han sprang ut från bilen och börja leka direkt, roligt att se att han har...

På sommaren ska det ätas glass... så när vi va och handla så påminde William rätt mycket om att vi skulle köpa glass.. HeHe tur man har med honom när man glömmer skriva lista... För attans om vi hade glömt glassen ;) Glass ska barn äta på sommaren ...

På eftermiddan idag förvanlandes mina små pöjkar till små pigor här hemma... jag dog lite när jag såg hur söööööta de var med sin små sjalar på huvudet... HeHe nästan så jag funderade på att byta namn till Rosalinda på Alex *asg*...nää då men söööööt...

Näää har vart dålig på att uppdatera här igen.. och jag har faktiskt saknat bloggen, för varje gång man köper nåt eller tar en bild på ungarna så tänker man oh det där vill man ju visa på bloggen, och nu har tankarna kommit så många ggr så nu var det...

Vi ska ju börja fixa kontoret, så att det blir ett rum till Alex... och där inne planerar jag att ha en mys och läshörna till barnen..  Så just nu håller jag på och letar fina och speciella kuddar till hörnan.. kommer ju finnas vanliga med men li...