Hanna Uutela

20 februari 2011 18:05

Sv: Fast jag tror att illern gjorde det.
Det har hänt förut.
Att dom inte hörde barnet gråt tidigare kan ju bero på många olika saker. Barnet kanske inte sover i samma rum och därför som man inte hörde gråten på en gång.
Vissa kan sova genom vad som helst.

Dessa föräldrar hade antagligen inte illern i en bur, det var det som polisen skulle utreda i.
Sen måste man tydligen ha ett speciellt tillstånd till att få ha en iller i den delstaten och det hade inte dom. Kanske ett bevis på att det här var lite slarviga föräldrar.
Men det går ganska snabbt att ta reda på om det är en iller eller en person skadat barnet. Lite salivprov på barnets hand, skära upp illern och kolla magsäcken.
Inte så svårt.
Detta är inte för sjukt för att vara sant, finns liksom hundar som nästan ätit upp en helt barn under en attack.

Jag tycker inte synd om illern.
Känner endast med barnet.

Hanna Uutela

20 februari 2011 20:57

Sv: Fast jag pratade med mitt ex som också är 30 år gammal och han minns också orkestern som gick runt och spelade. Jag såg ju dom vid flera tillfällen och 1 Maj är ju bara en gång/år.

Jag var alltså ca 5 år då, du var alltså 3, du kanske inte minns dom?

Hanna Uutela

20 februari 2011 21:17

Trodde du var 28, jag är ju 30 om ett par månader. Tänkte om du var två år yngre än mig....

Ingen aning om hur dom rörde sig men jag minns att alla hade likadana orkesterkläder. Dom spelade trumpet och diverse orkesterinstrument.
Sedan tågade dom fram där vid Kapellgatan där vi bodde då.

Hanna Uutela

21 februari 2011 15:49

Nej, ingen åldersnoja ännu.
Kanske för att jag inte ser ut eller beter mig som en vuxen 30 åring ;)

Jag känner mig och ser ungefär likadan ut som när jag var 20 år så det kanske dröjer än så länge.
Har aldrig heller förstått mig på det här med noja för sin ålder.
Inte riktigt min grej.

kramis

Hanna Uutela

21 februari 2011 18:05

Sv: Nej, ingen 30års kris heller. Har kompisar som är lika gamla som har kris och nojor men jag har aldrig lixom känt att jag är gammal, att jag inte hunnit med saker.
Jag har haft en underbart liv, jag har gjort mycket och fått mycket.
Nu när jag får mitt andra barn så är mitt liv komplett sedan.
Då kan vi ta hela familjen på resor och annat kul.

Jag har möjligheten att göra vad jag vill egentligen. Bara en själv kan sätta gränser. Jag ser inget som kan sätta "käppar i hjulen"
Sommaren 2013 ska vi åka utomlands med båda barnen och det ska bli underbart.
Denna sommaren kommer ju bebisen, så det blir Öland som mest. Mina svärföräldrar bor ca 20 minuter från Öland så vi är där ganska ofta.

kraaaaam